BeeBee

Hur mycket orkar man med??

Hur mycket ska man kämpa i motvind innan någonting blir rätt??

E det någon mening ens att försöka??

Jag vet inte ens varför jag ens hoppas, jag borde veta bättre!!

Haha

Om jag träffar någon som det känns bra med så räkna med att det bara e en dröm...

För det e ändå inte ömsesidigt!

Om du tror att du kan vara med och buda på lägenhet och ha en chans så glöm det!

Priset sticker iväg.

Inte meningen att jag skall ha någonting eget, min egen lilla speciella plats någonstans.

E det någonting som jag kan konstatera så e det att inget går min väg.

Det e bara att hålla tummarna för att jag inte blir av med jobbet också det skulle liksom vara droppen!

Men men med min maximala tur så kan man bara tänka det värsta.. haha

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta...

Men jag fattar varför ingenting går min väg...

Det e bara att kolla mig själv i spegeln...

Kan man hitta någonting mer patetiskt?

Hur mycket orkar man med?

Hur mycket orkat man med innan det tar stopp??

Jag vet inte...

Å jag vet inte ens vad min gräns e längre...

Ska gå å lägga mig och läsa nu!

Sov gott

Kram kram

Killar e ett mysterium..

Ja du jag ska inte ha någonting med killar att göra!

Jag fattar ingenting...

Man träffar någon som det känns bra med ja då e man inte aktuell...

Bye Bye BeeBee

Jag fattar inte...

Vi träffades å det kändes super mysigt!

Så skickar jag ett mess inget svar, hade ett missat samtal dagen efter. Men jag vet inte om det var en felringning eller om han ville ha tag på mig...

Sen skickar jag ett enkelt men ändå någorlunda gulligt mess igår, inget j-a svar!

Bara inse att man e dumpad!

I och för sig så e han bortrest hela veckan som kommer, men ändå ett mess e lätt att skicka, Eller ring igen!

Det sjuka e att alla andra killar runtomkring helt plösligt ser en å vill ha en...

Rädda att man ska försvinna efter att man satt ner foten å sagt nej.

Haha det e löjligt!

Ja du killar e ett mysterium,

Fattar inte något av dem, försöker inte ens lösa gåtan längre...

Vill bara att det ska vara enkelt!

Kram kram

Solen skiner och bara en dag kvar på antibiotikan...

Ja du idag e en det en ny dag...

Ilskan på MÅ har lagt sig!

Jag känner inte att jag orkar bry mig längre...

För faktiskt så e det tack vare honom som jag sket i allt och gick ut i lördags.

Jag var ute med några tjejkompisar på Golden av alla ställen. Musiken var lite si å så...

Men vid 2 tiden kom ett gäng killar å ställde sig och dansade i närheten.

En av dem fångade mitt intresse, tindrande ögon och ett stort smile...

Han kom fram och vi pratade och dansade...

Jag dansade tryckare första gången sen jag dansade med CL på samma ställe...

Det kändes faktiskt riktigt bra...

Vi promenerade hem tillsammans, satte oss nere vid vattnet på norrmälarstrand och pratade i många timmar...

Han e en super go kille som jag vill lära känna bättre.

Han får mig att skratta och hans ögon känns som att de kan se mig!

Konstig känsla, men ganska härlig...

Jag e bara rädd att det bara blir pannkaka av allt bara för att det kändes bra....

Vi får vänta och se vad som händer...

Jag vet att jag blev arg på MÅ, men det känns skönt att bli av med ilskan och kunna sätta ner foten för att säga stop, skärpning!

Nu kanske jag kan släppa en massa och se framåt, ge killen som jag träffat en ärlig chans...

Hoppas att jag får en chans för jag tycker om att han fick mig att tindra!

Bara en dag kvar med antibiotikan, sen kan jag vara ute i solen igen, jippi!

E sååååå blek!

Nej nu e det jobbet som kallar en stund till!

Njuta av solen och värmen för det kommer jag snart att göra!!

Massa kramar

Arg ARg ARG!!!

Jag kan inte rå för det!

Men jag e så otroligt trött på killar som tror att de bara kan leka med mig!

Jag e så trött på att de bara skiter i allt bara de får som de vill.

Jag menar inte att alla alltid får som de vill.

Jag menar bara att de tror att de kan behandla en precis som de vill.

Komma å gå, höra av sig när de passar!

Jag känner bara att jag inte vill ha folk runtomkring mig som jag inte kan lita på.

Jag vill inte ha någon som inte kan vara rak och ärlig mot mig!

Jag vill inte ens ha dem som vänner!

Kom igen!

Nu har jag skällt på MÅ i 2 dagar å det enda han kan säga e : förlåt, det var dumt av mig, jag förstår....

Kom igen handling säger mer än 1000 ord!

Tur att jag inte e kär i killen!

Jag vet inte men hur ska man kunna ha någon slags relation med någon som inte visar en respekt?

Som inte visar att han bryr sig.

Jag har aldrig sagt att vi ska gifta oss och skaffa barn inte ens att vi ska bli tillsammans...

Haha patetiska karl!

Jag e i alla fall arg, trött!

Men det känns ganska bra trots allt.

För jag står upp för mig själv!

Jag säger ifrån när jag tycker att det känns fel!

Fan jag e nästan tom stolt att jag tar den här fajten istället för att jag bara lägger ner!

Nej nu ska jag jobba lite till!

Kram kram

Skulle ha varit hemma i kväll men H skickade ett mess så jag ringde upp henne.

Hon frågade om jag ville följa med ut.

Jag sa som det vara att vi ska ut imorgon. Å var tveksam för att gå ut idag.

Men en fika kunde jag ta.

Sagt å gjort. Jag tog bussen ner till stan och vi satte oss och fikade. Pratade om dittan och dattan.

Vänner, kärlek, jobb om livet helt enkelt!

Vi vart tom utslängda ca 40 minuter efter stängningsdags...

Haha vi som bara skulle ta en snabb fika haha.

Gick förbi MC där han stod i dörren, kul att se honom, länge sen nu.

Det vart en "lugn" och trevlig kväll!

Så dagens konstaterande:

Alla ni vackra tjejer som går i högklackat, kom igen det handlar inte bara om att se bra ut.

Det handlar om att kunna gå i dem också. *skrattar*

Det var väl inte super mycket folk i omlopp men en del och en del väldigt unga.

Fina klänningar, kjolar mm... Jätte snyggt med ett par högklackat. Absolut!

Men när man köper så höga klackar så borde det vara förbjudet att gå ut utan att veta hur man ska gå haha...

Kan inte låta bli att skratta, log för mig själv när jag såg alla tappra försök som var överallt.

Trixet e inte att bara  gå i dem trixet e att få det att se glamoröst ut.

Små snabba steg som trippar fram, upp med hakan, sträck på ryggen å var kvinna för dina skor!

Tjejer, att gå i högklackat e ingen lek, det e en konst!

God natt å sov gott

Puss å kram

Jag vet att jag har varit dålig på att skriva.

Var hos tandläkaren i måndags, å det var inte någon höjdare alls.

Tandläkarskräck e bara förnamnet, det finns inget som jag e mer rädd för.

Tom döden låter som himmelriket.

Jag hade en krona som var lös, men när de försökte ta bort den så gick det inte. Jag har antagligen fått en spricka i tandroten. Och i den så har jag fått en infektion. Har svullnat upp en stor "blåsa" av något slag ovanför tanden. Fick antibiotika å sen blev jag hemskickad.

I tisdags så vaknade jag av att halva ansiktet var stor som en påse, infektionen hade spridit sig till käkbenet. Å f-n vad ont!

Jag har försökt få tag på en tandläkare med narkos, men alla har semester till den 11 augusti, i hela landet!

Jag vet att jag kommer att behöva göra 2 stora ingrepp. Jag e mest rädd för att jag måste gå utan tand på jobbet en längre tid...

Det kommer att vara en mardröm att träffa kunderna med en stor glugg i munnen!

Idag har i alla febern lagt sig och den värsta svullnaden.

Alltid något!

Jag har suttit och svarat på mail hemifrån för att jag kan inte riktigt köra bil när jag går på citadon.

Men den värsta smärtan håller på å lägger sig!

Ja du jag funderar på vad jag vill med livet.

Jag funderar på allt vad killar heter.

Jag trodde att jag kanske träffat någon som jag skulle kunna bli kär i men...
Hahaha det e som att skratta sig själv rakt upp i ansiktet. Det kan ju inte vara sant!
Jag får helt enkelt lägga ner och hoppas på att träffa någon som kommer att vilja ha mig! För det existerar ändå inte.

Oj jag glömde,   det finns dem som vill ha mig, som älskarinna i deras liv.

Den andra kvinnan. E jag inte värd mer än så?

Kan jag inte träffa någon som vill ha hela mig?

Haha jag e väl patetisk som vill å hoppas.

Jag kanske borde nöja mig med att vara den andra kvinnan, vad vet jag?

Då får jag i alla fall lite uppmärksamhet för ett ögonblick, när det passar dem...

E jag så värdelös att jag bara får nöja mig med resterna?

Det enda jag vill e att träffa någon som kan älska mig! Hela mig!

Träffa någon som kan få mig att skratta å känna mig speciell.

Skit samma ingen idé att ens fantiserar och hoppas.

Jag kanske ska bli som mina vänner gå in för att få mig ett skjut lite då och då.

Bryta mot mina egna principer och bara bli en "players"

Nej nu ska jag jobba lite!

Har äntligen någonting mer konkret att göra.

• Kram kram

Skräckfilmer e inte till för att gå hem å sova ensam...

Har varit några dagar med mycket som händer.

En del av mig känner mig mer uppåt än på mycket länge.

Någonting spännande och nytt har kommit förbi min värld, sen får vi se vad som händer med det, men det händer något i alla fall.

En annan del av mig känner så förbannad.

Inte svartsjuk, men ensam!

Vem skulle inte vilja gå ut en lördag kväll i juli?

Men vem fan ska jag gå ut med?

De vänner som e singlar har barn, å de har det inte så lätt att skaffa barnvakt, helt förstårligt å jag har inte klagat.

Andra ja du det gör mer eller mindre allt som par!

Å vad gör man då som singel, utan barn?

Ja man försöker roa si g med att se skräckfilmer hos en kompis medans barnet sover. Å att komma hem efter ha sett en skräckis som känns verklig...

Hmm det e ingen höjdare!

Haha!

Men jag har haft en bra dag trots allt!

Jag å TC var på skansen med hennes son. Å sen när vi väl kom hem så var det film.

Mysigt och kul. Kul att vi fått upp kontakten igen.

Nej nu har jag tappat upp vatten för att bada.

Mina föräldrar e ute å seglar med syrran å hennes kille så jag passar på att vara här ensam...

Sov så gott!

Kram kram

Mat mat mat!

Jag kan bara inte sluta.

Försökte att äta bantar soppa till lunch...

Tog en sked å jag höll på att spy, smakade bara pulver.

Har varit hemma ikväll och ätit en massa mat tillsammans med syrran. Fan jag kan inte sluta.

Får ångest när jag ser mig själv i spegeln eller bara det att jag tittar ner på min feta kropp.

Jag vet att jag borde sluta äta.

Jag borde träna mer men jag kommer inte igång, får ångest bara det att jag tänker på träning.

Hur fan sak någon vilja ta i mig när jag e sååå äcklad av mig själv?

Hur ska någon vilja ha mig så som jag ser ut?

Tjock ful och äcklig...

Kan inte sluta tänka på mat, det enda jag känner e suget efter så onyttig mat som helst, det som man kan äta i sin ensamhet.

Jag vet att jag har ätstörningar som e helt utflippade. Jag vet att maten står för en massa annat, men vad spelar det för någon roll?

Kan ju inte sluta ändå.

Har ingen att dela detta med!

Ingen som jag kan berätta hur jag känner inför det å en massa runtomkring mig.

Pernilla har ju slutat å jag e mitt i mellan dessa jävla system.

Jag behöver hjälp, inte bara med att komma i form igen utan även för att få styr på mina ätproblem.

Ensam e inte stark, inte vare sig förr eller nu...

Ska äta en massa jordgubbar nu.

Kram kram

*Skrattar*

Vill bara säga att jag vet att jag e knäpp *Ler*

Jag fattar om ingen fattar det jag skriver om för det e ingen struktur på någonting. Ingen ordning å det e bara en massa hoppande bland mina tankar.

Förlåt men jag skriver bara det som e i mitt huvud just för stunden!

Håll till godo!

God natt å dröm sött!

Kram kram



Något som jag älskar å som jag önskar att jag skulle kunna göra offtare...

Tisdag, tisdag tisdag...

Man borde väl vara glad nu e det bara 3 dagar kvar innan helgen.

Jag är så splittrad.

Jag pratade i alla fall med min vän Mi, å det känns som att vi e varandra nära igen.

Alltid något!

Har dock inte pratat någonting om vad som hände, jag vet inte om vi borde det heller.

Jag orkar inte ens ta det. Kanske bäst att låta bli i alla fall nu.

Jag var å lämnade in en klänning på kemtvätten. Hjälp 390 kr för tvätt, kom i gen!

Men men hoppas bara att det e värt de pengarna!

Har suttit å kollat på lägenheter idag. Hittade faktiskt en som jag kände att i den så skulle jag kunna bo en längre tid. En 2 i telefonplan/Hägersten.

Hade tänkt att hålla mig innanför tull men den var stor å fin.

Jag vet bara att jag vill ha någonting som e mitt, bara mitt!!

Ja ja ja jag e singel, den enda oändliga singeln.

Men men om jag nu aldrig hittar någon som kan älska mig så får jag leva i ensamhet, trots att jag inte tror på att ensam e stark.

Jag vet inte vad det e med mig mitt humör går upp å ner.

Jag litar inte på vad killarna runtomkring mig säger. Jag vet inte om det e så att jag inte vill eller om det kan vara så enkelt som att jag e rädd för att lita på någon just nu.

Ja ja  eller så e det så att killarna måste få mig att förstå att jag faktiskt kan lita på dem...

Om man vill ha mig i sitt liv så får man visa det! Kom ihåg det!

Som en gammal vän sa till mig här om dagen när vi chattade på facebook, man kanske borde bli lesbisk, för det finns nog ingen som känner en så bra som en annan tjej.

Vi skrattade en del åt det. Synd bara att jag inte e attraherad av tjejer. Har inte så många tjejer runt omkring mig heller som vänner. Just för att jag hatar allt jävla spel.

Pratade med JF lite snabbt på msn igår, nja snarare pratade jag nog mer med hans tjej AX (kallar vi henne). Hon verkar vara en riktig super tjej. Jag hoppas Att han e lycklig för efter allt skit så unnar jag honom det! Ibland så har jag så god lust att bara prata med hans föräldrar och fråga vad de håller på med. Men jag har lovat jag ska inte lägga mig i! Men jag e glad att vi har kontakt!

Li tänkt på dig hela dagen. Jag hoppas att du fattar rätt beslut för jag vill att du e lycklig!

Å jag kommer alltid acceptera den du än väljer at leva med.

Du e en dunder tjej som förtjänar allt det bästa.

Nej nu ska jag försöka kolla lite på Arn får se om jag pallar att se den! Försöker i alla fall!

Sov gott å dröm sött

Kram kram

Så förbannat arg å ledsen!

Jag är så arg över att jag mår så skit som jag gör!

Jag e så ledsen att tårarna kommer när jag bara vill skrika.

Jag är så förbannad på mig själv at jag inte kan sluta äta, jag blir ju bara större och större, mer och mer äcklad av mig själv.

Varje gång jag går förbi en spegel så känner jag hur det kryper i mig.

Äcklar mig!

Varför kan jag inte sluta äta??

Varför e den enda tröst jag känner att jag kan finna den jävla mat??

Varför kan jag inte må bra??

Varför kan jag inte duga till någonting??

Varför kan ingen älska mig för den jag är??

Varför kan ingen vara mig nära utan att fly från mig??

Varför sårar alla mig??

E det ingen som kan tycka om mig.

Jag vet att jag har ett jätte behov av närhet.

Jag vet att jag har ett jätte behov att känna att jag duger.

Som det e nu duger jag inte till någonting.

Inte som tjej.

Inte som vän.

Inte som ledare.

Inte ens att skaffa mig ett eget hem.

Inte ens att titta på för jag ser ut som gravid slitet monster.

Kan inte ens få mina föräldrar att förstå.

Jag e så less på att känna att jag inte duger!

Ska det vara så här??

Ska det vara så att man ska fundera på ens liv e värt något varje dag??

Känslan av att det inte längre spelar någon roll...

Den blir bara starkare å tyngre på mina axlar.

Det e som att alla mina livlinor klipps av på en å samma gång.

Jag vet inte vad jag ska göra, det känns nästan lika illa att förlora (eller nåt, eftersom hon inte vill prata med mig )en nära vän som att göra slut.

Sjukt, jag e väl knäpp.

Jag är så arg på mig själv att jag inte kan sluta äta, jag vet ju att det bara blir värre. Jag vet ju att jag mår ännu värre när jag försöker sluta när jag väl har börjat.

Jag slutar inte förrän jag somnar med mat i munnen, handen...

Vaknar med mat överallt...

Jag önskar att jag kunde komma igång med träningen men jag vet inte hur.

Jag vill så gärna men jag mår så skit att jag känner att det inte spelar någon roll.

Jag klarar inte det här själv och det e precis vad jag e SJÄLV!

Jag har ingen livlina kvar.

Jag har ingen orsak att kämpa vidare.

Jag vill bara känna jag duger att älska.

Jag vill bara känna närhet av någon som älskar mig precis som jag är.

Jag vill känna att jag kan lita på någon utan att bli sviken om och om igen.

Jag vill bara hitta en enda orsak till att stanna kvar.

Jag vill också känna mig behövd.

Jag vill!! Jag vill!! Jag VILL!!!

Men vad spelar det för roll vad jag vill?

Det spelar ingen roll för någon inte ens för mig själv längre.

Så vad fan gör jag NU?

Hoppas att jag klarar mig eller lämnar jag in?

Jag klarar inte det här ensam så mycket längre till.

Ensam e inte stark...

God natt!

Blekinge över helgen...

Var iväg med min familj till Blekinge i helgen.

Vi var iväg för att fira min gudfars fru 60 års dag.

Det var väl trevligt antar jag.

Ville mest vara ifred.

Är inte i form att prata med människor just nu.

Hamnade i en grupp som skulle rappa under middagen. Efter ha suttit i gruppen i 15 min kände jag bara hur huvudvärken dundrade.

Hjälp, jag ville bara därifrån.

Ja du hur sammanställer man helgen??

Jo att jag åkt bil i över 15 timmar, köpt lite kläder och att jag har varit så osocial som jag har kunnat utan att vara oförskämd.

Det enda som jag kan säga e riktigt positivt är att det var en helg med bara familjen.

Jag känner att jag e helt ur gängorna.

Hur ska jag kunna förklara att allt som händer just nu knäcker mig.

Att mista den av alla som kommit mig närmast för något som jag inte riktigt fattar...

Att förlora timmen med Pernilla bara så där...

Ungarna som trilskas.

Att jag känner att jag inte har någonting som är mitt.

Jag vill kunna komma hem till mig,  kunna krypa ner i ett bad med en bra bok å bara vara...

Det sjuka mitt i allt e att man böjar tappa tron på sig själv igen.

Varför kan jag inte glädja mig för det lilla??

Men vad ska det lilla vara??

Vet inte!

E det någon som vet??

Snälla berätta så jag kan försöka se det lilla lilla...

Blev en kortis nu för jag ska jobba vidare.

Skriver snart igen!

Kram Kram

Saknar dig vännen min

Saknar din ljuva stämma på morgonkvisten

Saknar ditt skratt som kan både få mig varm, glad å så arg

Saknar våra diskussioner som kan vara så djupa å livfulla

Saknar hur dina ögon kan växla av ilska, sorg och glädje

Saknar dina uttryck som jag bara ler i smyg av

Saknar vår speciella närhet som jag trodde vi hade i varann

Jag tar upp min telefon, slår in ditt numer

Men jag har så svårt att låta det ringa

För jag är rädd att du kommer lägga på utan höra vad jag vill säga

Jag vänder mig om när jag hör ett skratt som ditt

Blir lika kall om hjärtat igen när jag ser att det inte e du

Jag sitter tyst å lyssnar när folk pratar

Jag hör vad de säger men det e som att alla ord försvann med dig

Jag har inget att säga

Man säger att ögonen e själens spegel

Dina ögon var en spegel av min själ

Nu e  den bara tom och kall utan minsta uttryck

Dina små uttryck studsar runt i mina tankar

Men leendet kommer inte längre smygande på mina läppar

Bara tårarna som bränner bakom ögonlocken som brinnande eldar

Det här e ingen vanlig kärleksförklaring

Det här en saknad efter min bästa vän

Som finns där ute någonstans

Jag älskar dig vännen min

Jag saknar dig

Du fattas mig

Jag följde med syrran på bio 2 dagen i rad.

Sex and the city. Det kan väl aldrig bli fel??

En härlig film med mycket humor. Skratt precis vad jag behövde tänkte jag...

Ja visst var det en massa skratt å klyschigt kommentarer...

Men så händer det som man inte vill känna när man går på en komedi för att skratta.

Man känner hur klumpen i magen växer och blir till bly...

Luften känns som tung brandrök som knappt går att andas...

Ensamheten som kommer smygande som kalla kårar längs ryggraden...

Saknaden av det som man tycker är så viktigt...

Saknaden som läger sig som en tyngd på axlarna och tårarna som bränner bakom ögonlocken...

FAN! FAN! FAN! FAN!!!!

Jag saknar min vän. Jag vet att vi e så olika men ändå så olika.

Jävla tjat jag vet men det gräver sig djupare och djupare inom mig...

Jag vill kunna acceptera henne för den hon e. Jag gör det å jag försöker de få gånger som jag känner att vi har krockat.

Jag skulle så gärna vilja rensa luften om inte annat. Å sen fick hon göra som hon vill.

Jag släpper inte folk nära just för att slippa den här smärtan...

Hon kom mig närmare än nära å vad jag saknar henne...

Kärlek,
ja du finns den?
 Jag vet att jag låter synisk men vad fan...

Det e ingen kille som skulle vänta i ett år och sakna mig för att det sen blir bra igen....

Finns det någon som faktiskt kan älska mig??

Finns det kärlek för alla??

Eller e jag bara så att jag håller på med någonting lönlöst i alla mina patetiska försök att hitta någon som kan älska mig och jag tillbaka?

Jag vet inte vad jag ska tro...

Vet inte ens hur jag ska känna mig....

Jag känner att ingenting spelar längre någon roll.

Jag kan inte vara någons vän, kärlek eller familj.

Jag e bara ett groteskt monster.

Så håll er borta från mig för allt som kommer i min närhet blir bara förpestat...

Det enda jag kan säga att jag känner mig ensam fast jag har folk runt omkring mig.

Jag känner mig så otroligt tom fast jag känner så mycket.

Jag känner mig så maktlös trots att jag får mycket gjort.

Jag e så rädd för att gå å sova, jag e rädd för alla drömmar som kommer...

Jag e rädd för att vakna för att jag inte ska orka kliva ur sängen.

Rädslan att känna det e över nu, har blivit starkare så fort..

Men störst av allt e rädslan att jag inte orkar mer och att jag ger upp.

För när och om jag ger upp då kommer ingen att kunna bryta igenom mitt skal.

Jag försvinner bort som en bleknade skepnad som avlägsnar sig bort i horisonten...

Ja du Sex and the City, skratt, absolut...

Men tyvärr det som den lämnade kvar hos mig var en tomhet och kyla av ensamhet och sorg.

En längtan efter vänskap, kärlek och känslan av att duga.

Det var nog inte den effekten som var meningen.

Nej nu ska jag krypa upp i min höga säng, släcka lampan.

Dra lakanet över mig och en kudde i min famn.

Hoppas att tårarna kommer att rinna ner för mina kinder, då kanske kanske den värsta känslan e borta imorgon.

Sov gott!

Puss å kram

Upp å ner, fram å tillbaka...

Det e precis så som jag känner mig å har känt mig den senaste tiden.

Allt e bara kaos å när man känner att allt börjar se ljust ut rasar allt.

Det e lustigt, nu känns det som att jobbet kommer att ljusna en hel del :)

Men då rasar allt annat så klart.

Besvikelse på vänner, som kommer när man minst e beredd på det!

Ja du killar ska vi inte prata om. Haha Det finns en orsak till att man säger att kvinnor e från Venus och män från mars.

Jag fattar och förstår mig på dem när de är mina vänner eller mina vänners kärlekar/ kärleksproblem. Men när det gäller en själv sitter man där som en J-a guldfisk å gapar. *skrattar*

Som ett brev på posten har min ena krona börjat lossna och det fruktade tandläkarbesöket som jag vet borde ha gjort för länge sen kommer rusande mer och mer emot mig... Hjälp!

Jag får väl ta mig i kragen för jag vill ju inte gå och se ut som en "spansk kärring "  som J.K sa när jag slog sönder tänderna...

Blir en jätte succé med en glugg i käften när man kommer på kundbesök hos kunder som jag ska ge seriöst intryck till :)

Haha kan nästan se deras min framför mig haha.

Hmm  ja du jag vet inte hur jag ska ställa mig till allt.

Känner mig så förvirrad över mycket.

Saknaden efter en "förlorad" vän känns tung. För jag saknar henne så mycket. Har varit på väg att ringa flera gånger, men hon vill bara ha sms kontakt. Hon får höra av sig om hon vill. Jag vill inte tränga mig på. Vet inte ens om jag ska hoppas.

Lättnaden över jobbet,  lättar en tyngd från mina axlar. Kanske kan sova lite nu på nätterna utan att ligga å grubbla hela tiden!

En del av mig skulle så gärna vilja träffa någon, någon som jag vill dela mitt liv med. Jag vill träffa någon som inte tar över mitt liv men som delar det.

Någon som kan få mig att skratta, känna mig trygg. Någon som man kommer hem till efter en hård dag på jobbet som ger en underbar kyss å säger hej ;) Få mig att slappna av och bara vara. Någon som man kan ha en vardag ihop för det e ju där som allt brister. Att man förgyllar vardagen lite då och då å bara rår om varandra. Att man tar hand om och uppskattar det man har. Gräset e inte grönare på andra sidan! Jaja vi får se vad som händer, just nu så känner jag inte att jag orkar jaga. Händer det så händer det. Men visst skulle det vara mysigt å underbart att vara 2 istället för att vara ensam. Någon som man sover med, håller en i sina armar.

Var på bio igår med mamma, pappa och syrran. Såg Narnia, prins Caspian, charmig och mysig film. Gillar Narnia filmerna för att de e välgjorda och vackert gjorda.

En film som jag rekommenderar om man vill se en underhållande film. :)

När jag vaknade i morse var första gången på länge som jag vaknade utan att känna mig trött. Låg tom å funderade en del innan jag klättrade ner för stegen. Ja hör å häpna ja sov faktiskt i sängen inatt. Varmt där uppe men det kanske e värt att klättra upp. Madrassen e ju betydligt bättre än den här vidriga soffan som ingick i lägenheten haha.

Ska gå på bio ikväll igen. Syrran ville se "Sex and the city". Så vi får se hur vad det blir för betyg på filmen :)

Får inte glömma att ringa till Li som fyller år idagJ  Man ska ju inte säga en kvinnans ålder så jag ska inte göra det här heller  ;)

Jag hoppas att hon får en helt underbar dag i dag trots att hon sagt att hon inte ville bli firad.

Li, du e en guld klimp som jag sprang på av en slump och det kommer jag att vara evigt tacksam över.

Precis som jag känner mig vart det en massa hoppande :)

Ledsen men jag hoppas att man fattar ändå. Det blir så när jag känner mig så.

Nej nu ska jag göra mig i ordning!

See U!

Kram kram

Jag vet att jag har varit dålig på att skriva...

Borde väl skriva mer än vad jag har gjort. Men det har varit ett sånt liv runt omkring mig att jag inte orkat.

Men med tanke på allt som händer runt omkring mig så skulle man nästan tro att det är en dålig bok. Haha men det e det inte. Bara mitt patetiska liv!

Ja du jobbet går i alla fall framåt. Det är det ända just nu som känns som en fast punkt.

När det gäller mina knodd så vet jag inte längre vad jag håller på med. Ska det vara så som det har varit den senaste tiden och efter allt som jag fått reda på. E det värt all tid och energi som det ändå är??

Jag vet att jag inte får någonting betalt för allt jag lägger ner, bara uppskattning men att bli utsatt för det jag blir utsatt för nu det är inte ok. Det är inte okej för någon.

Så vi får se vad som händer.

Vem vet jag kanske tom berättar här så kanske jag får någon kommentar på vad jag skall göra.

När det gäller vänner...

Ja du det är en väldigt känslig fråga för tillfället.

Har blivit så grymt sviken den senaste tiden.

Å nu ska jag tydligen inte vara Mi: s vän.

Det känns så tomt för hon har varit en av mina bästa vänner och vi har mer eller mindre pratat i telefon varje dag, flera gånger om dagen!

Att jag berättade hur jag ledsen jag blev på henne var inte för att såra utan att förklara varför jag reagerar på vissa sätt. Jag måste vara ärlig för annars kommer det bara att bli värre.
Jag vet inte vad som händer men att bli sms kompis som inte hörs det har jag inte någon lust med.

Det e inte mitt fel, jag vet att jag inte e enkel alla gånger.

Men blir man besviken på saker å ting å när det blir så tydligt e det väl bäst att vara ärlig än att gå å älta det??

Det som värsta är att det gör ont!

Jag förlorar någon som jag bryr mig extremt mycket om å älskar.

Men men det e som med en kille jag kan inte hålla kvar henne om hon inte vill vara min vän.

Jag finns här men jag kommer inte finnas här för alltid för jag är ingen dörrmatta som man kan stampa på.

Jag känner hur ensamheten växer inom mig, en tomhet.

Jag har vänner, kompisar, bekanta men det e som att jag bara släpper in dem en bit men sen e det stopp.

Det e bara 2 personer som kommit mig så nära, den ena var Mi den andra är Li.

Jag tittar mig runtomkring å känner mig mest tom.

Hör när folk pratar, kan vara intressant men det e som att jag inte har något att säga, inte för att jag egentligen inte har det. Men det känns så å jag säger inget.

Jag börjar dra mig mer och mer till min kant.

Som att kom mig inte nära , stick jag bits.

Pernilla sa för 4 veckor sen att hon skulle sluta efter idag.

Känd mig så besviken och rädd för hon har varit min livlina i många lägen.

Hon kanske inte har sagt så mycket alla gånger men hon har fått mig att stanna till.

Men jag e så grymt besviken på henne just nu.

För det var sista gången med henne idag innan hon slutar men hon e som vanligt sjuk, så som hon varit i 2 veckor nu.

Har bara träffat henne en gång sen hon berätta.

Det som känns mest skit e att jag inte får något avslut, det som hon vet att jag tycker e så viktigt!

F-n när ska man sluta bli besviken på allt och alla??

Killar, ja det vill jag inte gå in på just nu... Det kommer väl det me!

Nej nu ska jag snart röra mig mot gallerian å gå på banken.

Har lite att göra på jobbet idag, för en gång skull. Därav att jag tog mig tid här med kanske ;)

Ha en bra dag å på återseende!

Kram kram