Pss... jag hittade mitt försvunna inlägg så jag publiserar det me...God morgon eller vad säger man?? Morgon när det inte e en bra?
Min morgon e inte bra, jag vaknade nyss av att hela kroppen bara dunkar.
Jag vaknade med ett ryck å visste inte vad jag skulle göra, allt bara snurrade å hela kroppen bara värkte.
När ska jag få ha en bra morgon???
Mitt huvud e fullt med en massa frågor utan svar.
Pratade med U på smärtkliniken igår när han gav mig "aktupunkttur", han sa att det handlar om att lära sig att leva med det. Jag fattar inte hur jag ska kunna leva med dessa smärtor. Jag fattar inte hur jag ska kunna få ett normalt liv om dessa fortsätter....
Jag ska snart iväg på kroppskännedom träning å sen blir det vatten gympa med smärtgruppen...
Jag e inte direkt motiverad, jag känner hur hela min kropp bara skriker NEJ. den bara värker så jag skulle bara vilja dööööö.
Finns det någon där ute som känner som jag??
I början när jag började på vattengympan med smärtgruppen kommer jag ihåg att jag stod i duschen efter ett pass å var helt helt slut. Kunde inte ens lyfta armarna. Jag stod där i duschen, vattnet rinnande över mig. Rakt framför mig stod en dam med bara ett bröst, jag tittade ner å täkte att jag har ju 2 så jag borde vara glad...
En liten stund senare tittar jag på duschen snett emot å där står en äldre dam med bara ett ben, jag mins att jag tänkte att jag har 2. Jag har det ganska bra ändå. Jag vet att alla där går igenom sina egna helveten å kämpar på för fullt. jag kände mig inte ensam, jag kände att jag kommer att fixa det här.
Men det var för snart 8 månader sen nu. Å jag e kvar å samma ruta. Ibland känns det som att jag tom. har börjat bakat nu sen jag kom till smärtkliniken. Jag vet att smärtan har blivit starkare igen sen jag började där. Men jag vet oxå att det har satts igång med mer saker i kroppen sen jag kom dit. Jag bara hoppas att det kommer att ge res
Fan allt försvann... bara börja om igen!
God morgon, eller vad säger man en morgon då man bara vill ge upp för att kroppen bara värker??
Ska det alltid vara så här??
När ska jag få en härlig morgon utan smärta å trötthet??
Har inte kunnat sova inatt.. Låg å vände å vred på mig. Men tillslut när jag äntligen hittade en japansk skräckfilm som jag ville se slutet på somnade jag självklart. Jag vaknade med ett ryck idag. hela kroppen värkte å allt bara snurrade i huvudet. Fan ska det vara så här??
Jag hade hunnit skriva en hel del här innan jag mitt pucko lyckades med att radera allt som jag har skrivit.
Jag vet inte om jag orkar eller kan skriva allt igen.
Ska iväg på kroppskännedom träning snart... En träning som går ut på att lära känna kroppen å få den att göra rörelsen i tanken samt lära sig att hitta sina egna gränser, att kunna veta när man ska sluta å lyssna på sin kropp. Sen blir det en 30 minuter i bastun innan vattengympan med smärtgruppen börjar. Hela min kropp värker å skriker NEJ stanna hemma!!
Jag ska åka, jag ska fixa den här dagen med!!
Jag ska inte ge upp fast det känns som att det e enda utvägen...
Jag känner mig så j-a ensam...
Finns det ingen annan där ute som känner det som jag??
Jag minns för ca 8 månader sen när jag började. Jag minns att jag stod i duschen efter ett pass... Hade så ont i hela kroppen, jag kunde inte röra mina armar. Jag bara stod där medans vattnet rann över mig. Jag tittade upp å framför mig stod en dam med bara ett bröst, jag tittade ner jag hade fortfarande 2. Snett emot i duschen bredvid stod en kvinna med bara ett ben. Jag minns att jag tittde ner igen å tittade på mina ben å tänkte jag har i alla fall kvar mina 2. Jag vet att jag tänkte att vi har alla våra helveten här. Jag vet att när jag kommer dit så e jag inte ensam. Trotts allt detta så känns det ganska tungt för jag e en av de yngre där. Jag vet dock inte hur länge de andra har haft ont. Men en sak som brukar slå mig när jag står där å försöker att få av mig baddräkten med hjälp av min syster är att alla försöker möta sina svårigheter med gott humör.
Eller e det bara en mask, en som jag själv har??
För det e ju så himmla svårt att visa hur ont man egentligen har.
Jag kan inte vara ensam om detta???...
Har mycket mer att skriva men det får bli senare, för nu måste jag ta bussen iväg.
Ha en bra dag!!
Puss å kram
Tvätt å ännu mer tvätt... å lite grublerier
Tvätt å ännu mer tvätt, det känns som att det aldrig tar slut. Men nu har jag tvättat å hängt upp det sista för tork. Så nu ska jag äntligen koppla av för kvällen...
Jag har inte varit hemma på ett tag så nu finns det ingen mat hemma :(
Det låter verkligen som en tråkig onsdagskväll... Å jag håller med det e ganska tråkigt haha..
Jag var å vattentränade igår med smärtgruppen. Jag pratade en del med en tjej där som gav mig en massa tips om hur jag ska försöka få ordning på min ekonomi å fajtas med försäkringsbolagen.
Men men jag kämpade på, kanske mer än jag borde ha gjort. Efter ha stått i duschen kom jag ut å vågade ställa mig på vågen. 4 kg till... fan oxååå
Jag tittade mig i spegeln jag vet inte vem fan det var som stod där i spegeln, men det var inte jag.
Jag såg någon som kom direkt från biggest loser eller någonting.
Det jag såg var någonting groteskt. Jag bara stirrade å kunde inte fatta vem det var. Samtidigt som jag vet innerst inne att det e jag. Men jag kände inte igen mig. För det var inte den bilden jag har av mig. Inte det jag som var innan smärtorna tog över....
Vad F-n e det som händer med mig?????
Jag var hos min sjukgymnast på smärtkliniken idag. Vi skulle ha tränat men jag var så slut i kroppen. Så jag fick "aktupunktur" istället. Jag kände mig helt gråtfärdig när jag gick därifrån.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur det känns men jag känner mig så oduglig.
Jag kan inte jobba å få ordning på min ekonomi. Jag kan inte ens leva ett normalt liv som jag vill.
Jag kan inte ens göra någonting åt det groteska monster som jag ser i spegeln å som jag inte kan acceptera e jag.
Jag borde vara glad. Jag har träffat någon som jag tycker väldigt mycket om. Jag har vänner, jag har folk som bryr sig om mig runt omkring mig. Dessutom så borde jag vara glad för deras skull, när deras liv ordnar upp sig med jobb, partner å lägenheter. Missförstå mig rätt nu, jag e glad för deras skull. Tro inte någonting annat!
Men jag känner mig mer å mer värdelös, jag har ingenting att erbjuda!
Jag kan inte ens ta ett skitjobb för att få ihop min j-a ekonimi som rasar bara för att min kropp inte fungerar som den ska längre. Jag e så grymt besviken på mig själv att jag inte kan bli bättre, å att jag inte har blivit det på ett år. Tom. försäkringskassan krånglar. Jag vet inte ens om jag får förlängd sjukskrivning.
Det känns som att stång huvudet blodigt i väggen. Jag kämpar dagligen mot smärtor som jag inte orkar förklara hur illa det kan vara. Jag kämpar på både med vattengymnastiken med smärtgruppen å sjukgymnasten på smärtkliniken. Jag e helt slut. Jag kämpar å kämpar för att komma tillbaka å så sätter försäkringskassan en på pottan. Tack!!
Det kan inte vara någon som har varit sjuk eller haft extrema smärtor som sätter sig å bestämmer hur vi ska vara å leva som sjuka. Men det jag inte fattar e att inte försäkringskassans handläggare hör av sig. Att de under det här året som varit inte har brytt sig i huvud taget om mig!
Jag trodde att de hade skyldigheter???!!!
Jag trodde att de inte bara kunde lämna en vind för våg. Okej min egen handläggare som jag ska ha e tydligen inte på plats å har inte varit det sen 6 månader tillbaka. E det normalt när det inte finns någon annan som vill ha hand om mitt ärende när jag ringer å ringer för att få hjälp. Kom ut å besök mig om ni inte tror att jag e dålig. Se hur min vardag e, hur jag mår. Ingen kan avgöra hur jag mår på ett papper. Hur kan någon som aldrig har träffat mig avgöra om jag e bra eller inte?? Hur ska de kunna avgöra om jag kan jobba eller inte om de inte ser vad jag klarar i min vardag????
1000 frågor, e det någon som kan ge mig ett svar??
E det konstigt att man tappar förtroendet för myndigheter å för politiker??
För ingen som jobbar på FK kan ha varit dålig en längre tid å kämpat i motvind för att ens bli betrodd. Ingen politiker som sitter där å fattar sina super bra beslut å räddar sina budgetar kan ha kännt hur det känns att vara dålig å kämpa för att bli frisk samtidigt som man nästan går personlig konkurs. Man vänder varje krona å mår extremt dåligt över att behöva oroa sig hela hela tiden.
ojoj det var inte meningen att skriva så hårt, men jag e så trött på att få kämpa för allt. Det finns ingen hjälp att få. Har ingen inset att det e många av oss som e dåliga som inte orkar kämpa som tillslut ger upp.
Jag e inte så långt ifrån att ge upp.
Jag hoppas bara att det inte ska behöva gå så långt igen, att jag inte känner att det finns en lösning på allt.
Nej nu ska jag upp å vika den sista tvätten, krypa upp i min säng å kolla på The Propsa, en tjejfilm som jag kanske få allt ur huvudet:)
Puss å kram för ikväll!!
