Ska smärtan aldrig ge sig??
Jag sitter här å lyssnar på min MP3 som jag fick av C när jag var på Malta. When u love someone med Bryan Adams... Samt Here I am...
Tårarna rinner...
Jag som trodde att smärtan skulle ha lagt sig... Jag som trodde att det värasta skulle vara borta nu, men tyvärr...
Jag trodde att jag skulle ha släppt allt. Men i natt drömde jag tom om honom...
Varför känns det så svårt att glömma??
Han gjorde mig så illa... Jag gav honom chans på chans... Jag ville kämpa men det gjorde inte han. Det var han som gav upp så lätt...
Han e inte värd mer tårar han e inte värd att känna smärta för...
Men ändå så gör det så ont å tårar rinner...
Det finns ingen som han, som fått mig känna mig så hel, att jag duger som jag e. Att jag inte var ensam...
Jag vet att han har gått vidare. Det e hjärtan på hans msn. Jag vet oxå att han har blockat mig. Låt det vara så...
Jag som trodde att vi skulle kunna vara vänner, för det e nog det som jag saknar mest. Det sa han att han ville att vi skulle vara....
Jag hoppas att han e lycklig, att han e försiktig me nästa tjej att han tar hand om henne och inte tror att det bara ska vara pirr.... Att han kämpar för dem.
Jag själv ja det e en annan story. Jag har nog rasat å rasat....
Jag försöker att ta en dag i taget. Jag försöker att hitta mig själv igen. Försöker acceptera att jag e den jag e med det bagage jag har.
Jag försöker att hitta en orsak att vakna på morgonen. En som ska få mig att längta tillbaka till livet igen. För som det känns nu e det livet som lever mitt liv å inte jag som lever mitt liv.
Att bara ha någonting att se fram emot skulle vara helt underbart...
Att känna att livet har någon mening, kan någon berätta för mig vad??
Alla säger ryck upp dig men det fungerar inte så, jag önskar att det fungerade men det gör det inte.. Tro mig jag har försökt å jag försöker...
Jag e sååååå trött.
Tänk om jag kunde gå å lägga mig för att sen vakna som den jag var innan allt rasade....
Vara den glada possitiva tjej som alltid hade lätt för att skratta både me ögonen å hjärtat.
Vara den som alltid var full av energi å ideér....
Få lämna den tjej jag känner att jag e idag, en så hopplöshet som gnager, med tårarna brinnande inne i hjärtat.
De säger att hoppet e det sista som lämnar en men om man nästan e där då??
1000 frågot utan svar....
Tänk om jag änfå kunde hitta dem...
Nej nu ska jag gå å vila så jag kanske kan vakna me all min försvunna energi...
//BB
Tårarna rinner...
Jag som trodde att smärtan skulle ha lagt sig... Jag som trodde att det värasta skulle vara borta nu, men tyvärr...
Jag trodde att jag skulle ha släppt allt. Men i natt drömde jag tom om honom...
Varför känns det så svårt att glömma??
Han gjorde mig så illa... Jag gav honom chans på chans... Jag ville kämpa men det gjorde inte han. Det var han som gav upp så lätt...
Han e inte värd mer tårar han e inte värd att känna smärta för...
Men ändå så gör det så ont å tårar rinner...
Det finns ingen som han, som fått mig känna mig så hel, att jag duger som jag e. Att jag inte var ensam...
Jag vet att han har gått vidare. Det e hjärtan på hans msn. Jag vet oxå att han har blockat mig. Låt det vara så...
Jag som trodde att vi skulle kunna vara vänner, för det e nog det som jag saknar mest. Det sa han att han ville att vi skulle vara....
Jag hoppas att han e lycklig, att han e försiktig me nästa tjej att han tar hand om henne och inte tror att det bara ska vara pirr.... Att han kämpar för dem.
Jag själv ja det e en annan story. Jag har nog rasat å rasat....
Jag försöker att ta en dag i taget. Jag försöker att hitta mig själv igen. Försöker acceptera att jag e den jag e med det bagage jag har.
Jag försöker att hitta en orsak att vakna på morgonen. En som ska få mig att längta tillbaka till livet igen. För som det känns nu e det livet som lever mitt liv å inte jag som lever mitt liv.
Att bara ha någonting att se fram emot skulle vara helt underbart...
Att känna att livet har någon mening, kan någon berätta för mig vad??
Alla säger ryck upp dig men det fungerar inte så, jag önskar att det fungerade men det gör det inte.. Tro mig jag har försökt å jag försöker...
Jag e sååååå trött.
Tänk om jag kunde gå å lägga mig för att sen vakna som den jag var innan allt rasade....
Vara den glada possitiva tjej som alltid hade lätt för att skratta både me ögonen å hjärtat.
Vara den som alltid var full av energi å ideér....
Få lämna den tjej jag känner att jag e idag, en så hopplöshet som gnager, med tårarna brinnande inne i hjärtat.
De säger att hoppet e det sista som lämnar en men om man nästan e där då??
1000 frågot utan svar....
Tänk om jag änfå kunde hitta dem...
Nej nu ska jag gå å vila så jag kanske kan vakna me all min försvunna energi...
//BB
