Mat, mat, mat...
Mat mat mat!
Jag kan bara inte sluta.
Försökte att äta bantar soppa till lunch...
Tog en sked å jag höll på att spy, smakade bara pulver.
Har varit hemma ikväll och ätit en massa mat tillsammans med syrran. Fan jag kan inte sluta.
Får ångest när jag ser mig själv i spegeln eller bara det att jag tittar ner på min feta kropp.
Jag vet att jag borde sluta äta.
Jag borde träna mer men jag kommer inte igång, får ångest bara det att jag tänker på träning.
Hur fan sak någon vilja ta i mig när jag e sååå äcklad av mig själv?
Hur ska någon vilja ha mig så som jag ser ut?
Tjock ful och äcklig...
Kan inte sluta tänka på mat, det enda jag känner e suget efter så onyttig mat som helst, det som man kan äta i sin ensamhet.
Jag vet att jag har ätstörningar som e helt utflippade. Jag vet att maten står för en massa annat, men vad spelar det för någon roll?
Kan ju inte sluta ändå.
Har ingen att dela detta med!
Ingen som jag kan berätta hur jag känner inför det å en massa runtomkring mig.
Pernilla har ju slutat å jag e mitt i mellan dessa jävla system.
Jag behöver hjälp, inte bara med att komma i form igen utan även för att få styr på mina ätproblem.
Ensam e inte stark, inte vare sig förr eller nu...
Ska äta en massa jordgubbar nu.
Kram kram
