Paus...
Det e söndag, å det e helt grått…
Jag borde känna mig glad och pigg, men jag känner mig mer ensam än någonsin.
Suttit hemma hoa mina föräldrar och tittat på lite inspelade program som jag spelat in på deras digitalbox. Jag har messat med mina vänner, skämtat lite med dem så jag borde känna mig glad för jag har fått respons. Men någonting gnager inom mig.
Jag kan inte förklara vad som e fel. Bara någonting inom mig som gör att jag vill bara gråta. Inga tårar som kommer och ingenting som jag kan sätta fingret på. Vad F-n e det för fel på mig? Kan ingen bara förklara varför jag känner mig så här?
Vad e det som gör att det känns som att jag håller på att ge upp?
Vad e det som gör att det känns som att det e som att jag upplever saker å ting för sista gången i mitt liv?
Vinden e stark idag, som att den gör av den ilska som den har inom sig…
Tänk om jag bara kunde försvinna ut å bara ”blåsa” bort all min ilska, frustrationer och besvikelser jag har inom mig. Vad har det blivit av mig?
INGENTING!!!
Jag e just ingenting, jag har inte klarat av någonting, jag kommer ingenvart i mitt liv.
Det känns som jag står på paus, å har stått där länge nu.
Jag kan inte göra någonting för att komma ikapp. Jag borde ha träffat någon nu, jag borde ha ett jobb som ger mig tillräckligt med pengar för att överleva. Jag borde ha en familj att komma hem till på kvällarna. Jag borde ha funnit mig själv för länge sen.
Jag står på paus, jag ser hur alla andras liv lever. Jag känner mig så ensam för jag vet att jag inte e där. Jag avundas alla som kan styra sina liv dit de vill.
Jag avundas de som inte har några stora problem. Jag önskar att mitt liv slutar att stå på paus snart. Jag blir inte kvar i samma skick som jag var när jag hamnade på paus, min klocka tickar ändå. Min kropp tar stryk ändå.
Jag har så många funderingar om saker å ting, vet dock inte hur jag ska få ner dem i ord. Att jag inte har någonting om politik eller andra aktuella saker som sker här. E för att just nu lever jag i ”mitt” paus och jag kämpar för att få tillbaka mitt liv. Kanske inte som det var. För det vill jag inte. Jag vill att jag ska ha reparerat mig själv så mycket att jag aldrig å då menar jag ALDRIG kommer tillbaka till detta paus som förödar mitt liv.
Det e söndag å jag har köpt en massa tillbehör för att baka både bröd å bullar, för trotts allt så e det ju kanelbullarnas dag idag J
Får se om jag orkar baka eller om jag helt enkelt bara tar å låter bli.
Nej nu ska jag sätta på mig masken igen. Bli den tjejen som alla tycker att jag e. Le som ingenting inom mig e trasigt å tomt. Le som att jag inte har ont någonstans. För jag vet att min omgivning inte orkar med mig när jag visar hur jag mår just nu…
Sätta på masken å Le, det räddar i alla fall denna dag.
Puss å kram
Tvättdag...
Sitter hemma i min lägenhet. Tittar ut över riddarfjärden...
Regnet öser ner å det e grått. Löven ser ihopkrympta ut efter kylan som har varit i några dagar nu...
Idag e det städning i min lilla lägenhet, rikitig städning från topp till tå.
Funderar på hur jag vill ha det här inne. Känner mig inte färdig bara att det e funktionellt.
Veckan som har varit har väckt en massa frågor inom mig.
Vad kommer att hända framöver?
Vad vill jag med mitt liv??
Vilka mål har jag att sträva emot??
Å då menar jag inte att jag ska bli fri från smärtan. För det e det enda målet som jag känner att jag har.
Men jag menar vad som ska hända sen?!
Hur ska jag klara mig ekonomiskt??
Den ständiga frågan" vad vill jag bli när jag e stor"?
Hur många gånger har man inte suttit å frågat sig det?? Det måste nog vara en av de mest frågade frågorna någonsin... Jag vet inte när i livet som pressen kommer att man ska veta vad man vill...
Jag e sååå imponerad av alla dessa unga ungdomar som vet vad de vill redan som ung.
Hur kan man veta vad man vill när man söker in till gymnasiet??
Tänk att fina det som man vill hålla på med resten av sitt liv som så ung... Då slipper man mitt haltanda fram å tillbaka från det ena till det andra...
"Gör det som du gillar att göra eller gör det som du tycker om"
En rad som jag såg som fastnade, för jag vet inte vad jag tycker om att göra... Å jag vet inte längre vad jag skulle vilja göra... Jag behöver inte bli miljonär, men jag vill hitta någonting som jag kan trivas med och som ger mig tillräckligt med pengar så att jag kan leva ett bra liv utan allt för mycket skulder.
Så jag kan bli ensamstående mamma i värsta fall å klara av det bra utan att vända varje öre som jag måste göra nu när jag e dålig :(
Att vara sjuk eller skadad som i mitt fall e förödande för ens ekonomi. Jag har mer än halverat min årsinkomst pga av detta. Denna j-a skada som jag fick på jobbet.
Denna skada som ingen trott på mig när jag sagt att jag har ont...
Varför e läkare så förbannat instängda och inte kan förstå att när man säger att man har ont så har man ont?
Nej nu kallar tvättstugan å nytvättade sängkläder ;)
Ha en super härlig lördag!!!!
*Kramisar*
