Fan allt försvann... bara börja om igen!
God morgon, eller vad säger man en morgon då man bara vill ge upp för att kroppen bara värker??
Ska det alltid vara så här??
När ska jag få en härlig morgon utan smärta å trötthet??
Har inte kunnat sova inatt.. Låg å vände å vred på mig. Men tillslut när jag äntligen hittade en japansk skräckfilm som jag ville se slutet på somnade jag självklart. Jag vaknade med ett ryck idag. hela kroppen värkte å allt bara snurrade i huvudet. Fan ska det vara så här??
Jag hade hunnit skriva en hel del här innan jag mitt pucko lyckades med att radera allt som jag har skrivit.
Jag vet inte om jag orkar eller kan skriva allt igen.
Ska iväg på kroppskännedom träning snart... En träning som går ut på att lära känna kroppen å få den att göra rörelsen i tanken samt lära sig att hitta sina egna gränser, att kunna veta när man ska sluta å lyssna på sin kropp. Sen blir det en 30 minuter i bastun innan vattengympan med smärtgruppen börjar. Hela min kropp värker å skriker NEJ stanna hemma!!
Jag ska åka, jag ska fixa den här dagen med!!
Jag ska inte ge upp fast det känns som att det e enda utvägen...
Jag känner mig så j-a ensam...
Finns det ingen annan där ute som känner det som jag??
Jag minns för ca 8 månader sen när jag började. Jag minns att jag stod i duschen efter ett pass... Hade så ont i hela kroppen, jag kunde inte röra mina armar. Jag bara stod där medans vattnet rann över mig. Jag tittade upp å framför mig stod en dam med bara ett bröst, jag tittade ner jag hade fortfarande 2. Snett emot i duschen bredvid stod en kvinna med bara ett ben. Jag minns att jag tittde ner igen å tittade på mina ben å tänkte jag har i alla fall kvar mina 2. Jag vet att jag tänkte att vi har alla våra helveten här. Jag vet att när jag kommer dit så e jag inte ensam. Trotts allt detta så känns det ganska tungt för jag e en av de yngre där. Jag vet dock inte hur länge de andra har haft ont. Men en sak som brukar slå mig när jag står där å försöker att få av mig baddräkten med hjälp av min syster är att alla försöker möta sina svårigheter med gott humör.
Eller e det bara en mask, en som jag själv har??
För det e ju så himmla svårt att visa hur ont man egentligen har.
Jag kan inte vara ensam om detta???...
Har mycket mer att skriva men det får bli senare, för nu måste jag ta bussen iväg.
Ha en bra dag!!
Puss å kram
