BeeBee

Idag e en halv bra dag...
Jag har sovit med dubbla täcken över natten å jag känner att jag har inte så ont som jag brukar......

Har pratat med P från norrland till och från under hela dagen sen jag vaknade...
Konstigt ibland så möter man någon någonstans som får en att öppna sig på ett sätt man inte trodde var möjligt... Jag har inte träffat killen, vet knappt hur han ser ut. Men han får mig att prata om saker som jag inte har pratat med någon om på länge länge...
Jag har vänner, men just nu känner jag mig mest som en stor skit. Jag orkar inte, glömmer bort att ringa eller messa. Jag vet att det e fel att skylla på min smärta men det e faktiskt sant.

Jag saknar en del av mina vänner men jag känner också att jag inte vill tränga mig på. Ibland så kan jag känna mig så tråkig för att jag inte har någonting roligt att berätta. Jag sitter ju fast i mina vanor, i mina rutiner där jag kämpar för att klara av min vardag. En vardag full med smärtor och besvikelse…

Löven börjar bli gula utanför fönstret. Jag borde gå ut å njuta av höstens alla färger, men jag känner mig såååå trött. När man äntligen träffar någon som tror på en, någon som säger att jag har haft rätt i snart 7 år. Kom det en lättnad... Men den lättnaden varade inte länge... Nu sitter jag här igen med en klump i magen, tyngd på axlarna å vet inte hur jag ska klara allt. Fått en massa negativa besked, när ska JAG få någonting positivt i mitt liv??
Hur många motgångar ska jag orka med, jag känner att min styrka håller på å försvinner. Samtidigt som masken ligger på starkare än vanligt. Känns som att jag inte kan visa vem jag e, eller hur jag känner för någon. Känns som att öppnar jag mig helt så kommer jag att rasa ihop... Å vem ska hålla upp mig då???

Ensamheten sprider sig djupare å djupare inom mig. Det e helt sjukt.
Jag vet inte längre vem jag kan lita på eller vem som finns där när jag behöver.
Det e skit att behöva någon å det e såååå svårt att be någon annan om hjälp.
Jag har en dröm om att få mitt liv i funktion igen. Att få vakna på morgonen utan att känna en smärta. Att vakna på morgonen med ett leende å känna att nu e det en ny härlig dag. Att ha ett jobb att gå till som man trivs med å som man får någorlunda bra betalt så man klarar sig J
En helt normalt liv som alla andra tar för givet…
Man inser när ens kropp rasar hur bra man hade. Hur dum man e som inte inser att man har ett liv som e bra. Man hittar bara de dåliga sakerna istället för att bara njuta av det man har.
Man grubblar över kärlek å killar men man tänker inte på att det finns 1000 andra när man mister 1.

Men nu kämpar man bara för att få en bra dag. Skulle ge massor för att få bara en enda smärtfri dag.
Jag kan inte förklara det här e mitt helvete som jag inte kommer ur… Det e i detta helvete som jag sitter i min ensamhet. Som isolerar mig från det verkliga livet. Från det verkliga jag.