BeeBee

Jag vet att jag har varit dålig på att skriva...

Borde väl skriva mer än vad jag har gjort. Men det har varit ett sånt liv runt omkring mig att jag inte orkat.

Men med tanke på allt som händer runt omkring mig så skulle man nästan tro att det är en dålig bok. Haha men det e det inte. Bara mitt patetiska liv!

Ja du jobbet går i alla fall framåt. Det är det ända just nu som känns som en fast punkt.

När det gäller mina knodd så vet jag inte längre vad jag håller på med. Ska det vara så som det har varit den senaste tiden och efter allt som jag fått reda på. E det värt all tid och energi som det ändå är??

Jag vet att jag inte får någonting betalt för allt jag lägger ner, bara uppskattning men att bli utsatt för det jag blir utsatt för nu det är inte ok. Det är inte okej för någon.

Så vi får se vad som händer.

Vem vet jag kanske tom berättar här så kanske jag får någon kommentar på vad jag skall göra.

När det gäller vänner...

Ja du det är en väldigt känslig fråga för tillfället.

Har blivit så grymt sviken den senaste tiden.

Å nu ska jag tydligen inte vara Mi: s vän.

Det känns så tomt för hon har varit en av mina bästa vänner och vi har mer eller mindre pratat i telefon varje dag, flera gånger om dagen!

Att jag berättade hur jag ledsen jag blev på henne var inte för att såra utan att förklara varför jag reagerar på vissa sätt. Jag måste vara ärlig för annars kommer det bara att bli värre.
Jag vet inte vad som händer men att bli sms kompis som inte hörs det har jag inte någon lust med.

Det e inte mitt fel, jag vet att jag inte e enkel alla gånger.

Men blir man besviken på saker å ting å när det blir så tydligt e det väl bäst att vara ärlig än att gå å älta det??

Det som värsta är att det gör ont!

Jag förlorar någon som jag bryr mig extremt mycket om å älskar.

Men men det e som med en kille jag kan inte hålla kvar henne om hon inte vill vara min vän.

Jag finns här men jag kommer inte finnas här för alltid för jag är ingen dörrmatta som man kan stampa på.

Jag känner hur ensamheten växer inom mig, en tomhet.

Jag har vänner, kompisar, bekanta men det e som att jag bara släpper in dem en bit men sen e det stopp.

Det e bara 2 personer som kommit mig så nära, den ena var Mi den andra är Li.

Jag tittar mig runtomkring å känner mig mest tom.

Hör när folk pratar, kan vara intressant men det e som att jag inte har något att säga, inte för att jag egentligen inte har det. Men det känns så å jag säger inget.

Jag börjar dra mig mer och mer till min kant.

Som att kom mig inte nära , stick jag bits.

Pernilla sa för 4 veckor sen att hon skulle sluta efter idag.

Känd mig så besviken och rädd för hon har varit min livlina i många lägen.

Hon kanske inte har sagt så mycket alla gånger men hon har fått mig att stanna till.

Men jag e så grymt besviken på henne just nu.

För det var sista gången med henne idag innan hon slutar men hon e som vanligt sjuk, så som hon varit i 2 veckor nu.

Har bara träffat henne en gång sen hon berätta.

Det som känns mest skit e att jag inte får något avslut, det som hon vet att jag tycker e så viktigt!

F-n när ska man sluta bli besviken på allt och alla??

Killar, ja det vill jag inte gå in på just nu... Det kommer väl det me!

Nej nu ska jag snart röra mig mot gallerian å gå på banken.

Har lite att göra på jobbet idag, för en gång skull. Därav att jag tog mig tid här med kanske ;)

Ha en bra dag å på återseende!

Kram kram