Blekinge över helgen...
Blekinge över helgen...
Var iväg med min familj till Blekinge i helgen.
Vi var iväg för att fira min gudfars fru 60 års dag.
Det var väl trevligt antar jag.
Ville mest vara ifred.
Är inte i form att prata med människor just nu.
Hamnade i en grupp som skulle rappa under middagen. Efter ha suttit i gruppen i 15 min kände jag bara hur huvudvärken dundrade.
Hjälp, jag ville bara därifrån.
Ja du hur sammanställer man helgen??
Jo att jag åkt bil i över 15 timmar, köpt lite kläder och att jag har varit så osocial som jag har kunnat utan att vara oförskämd.
Det enda som jag kan säga e riktigt positivt är att det var en helg med bara familjen.
Jag känner att jag e helt ur gängorna.
Hur ska jag kunna förklara att allt som händer just nu knäcker mig.
Att mista den av alla som kommit mig närmast för något som jag inte riktigt fattar...
Att förlora timmen med Pernilla bara så där...
Ungarna som trilskas.
Att jag känner att jag inte har någonting som är mitt.
Jag vill kunna komma hem till mig, kunna krypa ner i ett bad med en bra bok å bara vara...
Det sjuka mitt i allt e att man böjar tappa tron på sig själv igen.
Varför kan jag inte glädja mig för det lilla??
Men vad ska det lilla vara??
Vet inte!
E det någon som vet??
Snälla berätta så jag kan försöka se det lilla lilla...
Blev en kortis nu för jag ska jobba vidare.
Skriver snart igen!
Kram Kram
