Utsidan kanske inte alltid avspeglar insidan...
Jag fick en komplimang här om dagen av en god vän. en som fick mig att bli glad men, jag har svårt att tro på den. Han sa att jag såg mycket bättre å piggare ut än vad jag har gjort på mycket länge. Själv så känner jag mig mer sliten än vad jag har gjort någonsin. Jag ser alla rynkor som har kommit bara de senaste 6 månaderna.
Jag börjar tro på det man säger att själen sätter sina spår på kroppen å på mig har det kommit en massa rynkor haha. Men men jag har ju passerat de 30, fast utåt sett passerar man aldrig 25 :)
Jag var iväg i dag å pratade me P. Vi pratade om det som jag hade snurrande i huvuvdet. Jag kan inte direkt sätta fingret på det. Jag e så trött att jag ibland tror att går jag å lägger mig så vaknar jag aldrig mer.
Jag vet att jag är inne i en down period i mitt liv. Å jag funderar på vad som e bra me livet å vad som e meningen med livet. Ibland så kan jag känna mig så avis på alla som vet vad de vill. De som har allting utstakat. Jag vill oxå ha det så. Jag vill oxå känna att jag kan göra allt jag vill. Men jag vet oxå att de inte har samma skador som jag har. Jag e så trött på alla som säger "Ryck upp dig", det fungerar inte så. P bekräftade idag att det går inte att bara rycka upp sig. Det tar tid. Å tid e det e något som jag har svårt att ge mig själv.
Jag känner att jag har miljoner saker att göra hela tiden å att jag aldrig hinner me allt som jag vill.
Jag har svårt att sätta mina gränser på rätt plats just nu. För mina gränser e inte på samma nivå som de e i vanliga fall. Jag har svår att säga nej eftersom alla anser att jag e hemma å gör ingenting.
Jag vet inte vart mina dagar tar vägen men de springer iväg. Jag hinner inte med någonting av allt som jag skulle vilja.
Ja ja det ger sig nog. Nu ska jag krypa ner i sängen å försöka sova. E så trött. Helt slut i kroppen.
De brukar säga att insidan avspeglar sig på utsidan. Men med lite smink å ett smile på läpparna så kan man tydligen lura kameran. Utsidan kanske inte alltid avspeglar insidan, man kanske e en bra skådis med sin påklistade mask...
Jag börjar tro på det man säger att själen sätter sina spår på kroppen å på mig har det kommit en massa rynkor haha. Men men jag har ju passerat de 30, fast utåt sett passerar man aldrig 25 :)
Jag var iväg i dag å pratade me P. Vi pratade om det som jag hade snurrande i huvuvdet. Jag kan inte direkt sätta fingret på det. Jag e så trött att jag ibland tror att går jag å lägger mig så vaknar jag aldrig mer.
Jag vet att jag är inne i en down period i mitt liv. Å jag funderar på vad som e bra me livet å vad som e meningen med livet. Ibland så kan jag känna mig så avis på alla som vet vad de vill. De som har allting utstakat. Jag vill oxå ha det så. Jag vill oxå känna att jag kan göra allt jag vill. Men jag vet oxå att de inte har samma skador som jag har. Jag e så trött på alla som säger "Ryck upp dig", det fungerar inte så. P bekräftade idag att det går inte att bara rycka upp sig. Det tar tid. Å tid e det e något som jag har svårt att ge mig själv.
Jag känner att jag har miljoner saker att göra hela tiden å att jag aldrig hinner me allt som jag vill.
Jag har svårt att sätta mina gränser på rätt plats just nu. För mina gränser e inte på samma nivå som de e i vanliga fall. Jag har svår att säga nej eftersom alla anser att jag e hemma å gör ingenting.
Jag vet inte vart mina dagar tar vägen men de springer iväg. Jag hinner inte med någonting av allt som jag skulle vilja.
Ja ja det ger sig nog. Nu ska jag krypa ner i sängen å försöka sova. E så trött. Helt slut i kroppen.
De brukar säga att insidan avspeglar sig på utsidan. Men med lite smink å ett smile på läpparna så kan man tydligen lura kameran. Utsidan kanske inte alltid avspeglar insidan, man kanske e en bra skådis med sin påklistade mask...
Kommentarer
Trackback
