BeeBee

Vad gör man en söndag??
Jo man kan städa, tvätta och fixa...
Det e som att man förbereder sig för ännu en patetisk vecka...

Igår så var jag bara hemma, så anti allt...
Jag försökte att skriva här men jag viste inte vad jag skulle skriva...
Det finns så mycket i mitt huvud men ändå känns det så tomt och meningslöst...

Jag har pratat med en del vänner på msn både igår å idag...
Det e folk som har hittat mig på facebook från min tid på Malta. Det känns konstigt när jag inser att jag har bäst kontakt med de som inte kommer ifrån Sverige...  Men det e de som hittar mig där (svenskarna).

Men det kanske inte e så konstigt för de flesta som jag umgicks med tajt var inte svenskar. Det var inte många svenkar som kom mig nära. Inte för att jag tänkte så mycket på det när jag var på Malta. Men jag vet att jag kände i många avseenden att hade jag velat vara med en massa unga svenskar så hade jag stannat hemma. Självklart fanns det svenskar som jag bryr mig om å som jag försöker hålla kontakten med.

Ibland så saknar jag min tid på Malta jätte mycket, men jag tror inte att jag saknar Malta så där massor men jag saknar en del av människorna något enormt.

Westlife har kommit med en ny cd. Deras första singel heter Home.
Det e en fin ballad, men den får mig att sakna någon som fattas mig...
Den skulle jag kunnat ha skrivit....

Jag e så trött på att alla har sina perfekta liv. Nja jag e jätte glad för alla dem som e lyckliga med de har. Som att de inte behöver någonting mer...
Men vad e det för fel på mig som inte kan bli nöjd med mitt liv....
Varför känns det som att mitt liv e så meningslöst??

Jag håller på att reta mig på allt oh alla hela tiden...
Jag vet inte varför å ju mer jag försöker att komma på varför så blir jag ännu mera irriterad...
Jag såg på O på tv om att man kunde få ett band som man skulle ha på sig, det skulle få en att inte klaga på 21 dagar... Å bröt man det så fick man sätta på bandet på andra armen å börja om igen...
Just nu känns det som jag bara klagar och det känns så hemskt för jag e inte en klagande människa... Jag hatar vad jag har blivit en klagande kärring....
Jag har blivit det som jag abolut inte velat bli...
Jag e sen surkärring som bara klagar och e bitter på allt...

Jag hoppas att det försvinner.. Att jag tappar detta när jag mår bättre för detta e hemskt jobbigt. Som att jag inte mådde illa av mig själv för hur jag mår och ser ut nu så känner jag att jag förvandlas till allt det som jag aldrig någonsin velat vara...

Fy f-n ska detta aldrig ge med sig??
Jag vet inte vad jag ska göra...
Kan ingen hjälpa mig att få stopp på all denna skit....??
Jag vill skratta igen...
Jag vill älska livet och känna mig nöjd med mig själv...
men det kanske inte e meningen...