BeeBee

Jag vet att jag redan har skrivit en gång idag men jag känner att jag måste få detta ur mig...
Jag var hos P idag. Jag kunde inte hålla bort tårarna. Jag som inte har gråtit på ett tag. Det känns som att jag har backat å backat som att jag e tillbaka på botten, kanske inte hellt än. Men inte långt ifrån.

Jag vet inte om jag gör några framsteg. Jag vet hur jag ska gå framåt. Det känns som att jag tappar allt...
P sa att jag nog har förbrukat all min energi å lite till å det stämmer nog. För jag e sååååå trött att jag skulle vilja gå å lägga mig å aldrig mer vakna.

Eller så skulle jag vilja vakna å inse att allt detta skit bara var en mardröm. Men det e bara en önskan av en dum dröm. För varje gång jag vaknar så vet jag att det e inte en dröm det e mitt patetiska liv.

När jag gick från P så fick jag en riktig kram, en kram som faktiskt värmde. För jag fick den av någon som faktiskt såg mig!
Tack!!

Jag vill bara sluta gråta, för jag gråter även nu... Jag vill att smärtan i bröstet å i halsen ska gå bort. Jag vill inte känna det så här längre. Jag vet att P har rätt att det kommer att ta tid. Men hur lång tid e tid??

Jag e trött å jag fryser.. Ska ta mig ett bad så jag blir varm... Så kanske tårarna slutar att rinna....