Så trött...
Så trött...
Jag borde skita i allt å bara gå å lägga mig...
Har syrran hemma. Jag gjorde en beställd kycklingsoppa å vitlöksbröd. Men frukt smothie till efterrätt... Så nu e jag nästan spyfärdig...
Hon sa att det e borta bra men hemma bäst. Att hon saknat att ha mig i närheten. Jag hinner inte riktigt sakna henne men så e jag hemma å hon e borta...
Jag förstår mig inte på PB men på något sätt bryr han sig. Först messar han mig igår efter att jag har bett om ursäkt för att jag blev arg. Vi messade halva kvällen tills han å D sov i samma säng. Så messar han mig idag, för att fråga hur jag mår å vad som hände igår...
Jag svarade att jag somnade tillslut av ren utmattning. Men det var inte det han ville veta. Det vet jag å han frågade igen. Jag vill inte ta det på sms. Jag önskar att jag kunde förklara för honom, men jag vet inte om jag kan göra det så han förstår. Men på något sätt så måste han bry sig...
Jag har varit så trött hela dagen. Jag vaknade å kände mig utvilad i ca 20 minuter sen kände jag klumpen i magen å hur tröttheten smög sig på.
Jag hatar att inte göra någonting, men så fort jag gör något så känner jag mig så totalt utpumpad direkt.
Ska fixa lite me syrrans dator nu å sen så ska jag försöka sova lite..
Kollade mig i spegeln... jag vill aldrig mer visa mig naken inför någon...
Jag vill inte att någon tittar på mig.. jag ser ut som en 40 åring.. helt förfallen
Jag ser ut som en träskpadda, äcklig å ful...
Kom inte å ta i mig, jag e så äcklig som gele som dallrar...
Jag e precis som de tjejerna som man tyckte va super snygga i skolan som man springer på efter många år å ser hur groteska de ser ut. Förutom att jag aldrig var så där snygg i skolan..
Detta kanske inte vad andra ser men det e så jag känner mig...
Jag har hetsätit i4 veckor i sträck, det sätter sig på kroppen. Har gått upp 4 kg å e degigare än vad jag varit på mycket länge. Jag vet att jag borde ta tag i mig själv så jag kanske kan tycka om mig själv på något sätt. Om inte på insidan kanske jag kan bli lite nöjd över utsidan... I alla fall lite mindre äcklad av mig själv!
Hur förklarar man för någon att man bara e en enda stor degklump att jag inte e någonting att ha??
Hur förklara man att man inte kan ta av sig kläderna för man e full av ärr, celuiter å dallrande fett?? Att kläderna döljer allt som man inte vill visa...
Hur förklarar man att vill ha någon som håller om en men samtidigt som man inte vill att någon ska komma nära??
PB skickar mess igen... Jag hade på känn att han skulle höra av sig till mig när han var på festen. Jag hade rätt... Jag fattar inte. En vän CS sa att låt allt ta sin tid...
Han e onykter å då vill han ha mig nära...
En del säger att sanningen kommer fram när man e onykter men jag vet inte...orkar inte ens tänka på det...
Sängen lockar, men visst det skulle kännas 1000 gånger bättre att få sova i en famn...
Få känna en trygghet....
