Klumpen i magen...
Ska klumpen i magen aldrig ge me sig??
Syrran kom hem igår. Det var kaos igår. jag fixade hennes biljetter, jag hämtade henne efter mycket om å men...
Jag försökte prata me PB innan jag åkte å hämtade syster yster. När jag väl tagit mod till mig så avbröt han mig hela tiden, jag vart så arg. jag sa att det var bäst att jag gick innan jag sa någonting dumt... Han frågade vad det skulle vara... ,men jag pallade inte mer. Jag gick därifrån utan att krama honom, tittade inte ens på honom sa bara hejdå å gick... Jag såg att han inte fattade någonting...
Jag stannade en bit därifrån å skickade ett mess. Förökte att förklara utan att avslöja hur arg å trött jag va, å vad jag egentligen känner. Jag önksar ibland att han inte var så upptagen av att tycka synd om sig själv att han såg att det enda jag behövde var en famn...
Hans armar runt mig en stund så jag fick känna mig liten å trygg... Att jag inte vill lura in honom i något. Jag vet att jag tycker om honom på ett annat sätt än vad jag har gjort tidigare men jag måst bli trygg i mig själv innan jag kan ens tänka tanken på att inleda någonting. Vare sig det e han eller någon annan.
PB han har en del att ta itur me... Han har blivit mycket tryggare i sig själv samtidigt som han har blivit bitter på något vänster... Han visar en underbar sida när han e med sin son men sen e det bara han själv som gäller.. Å så får jag inte glömma jobbet!!
Jag vil inte blanda in mig me någon kille just nu. Jag har inte något att erbjuda... En del av mig älskar CL fortfarande en del försöker bara överleva.
Jag e så trött på att känna klumpen i magen, känna att vad jag än gör så räcker jag inte till... Jag vill känna att någon såg MIG inte bara mitt skal. Jag vill att någon ska priviotera mig inte bara men någon gång... Jag vill oxå känna speciell för någon...
Vad gör jag för fel??
Varför kan jag inte få känna mig hel å levande??
Varför kan inte jag få känna att någon bryr sig om mig??
Varför e det ingen som vill ha mig???
Jag sitter här ensam hemma, vilket e både jobbigt å skönt. Jag satt å chatade me några kompisar å en kille som jag inte har träffat live. Han ville att vi skulle gå ut å ta några drinkar, jag började klä på mig men jag kände hur klumpen i magen bara växte... Jag fick svårt att andas... Å nu forsar tårarna ner för mina kinder å jag vet inte vart jag ska ta vägen....
Jag har ingen jag kan vända mig till...
Alla e så uppe i sina egna liv att de inte har tid att ge mig några minuter....
Det finns inte tid för mig, det e som att jag får plocka upp de små smulorna jag kan ur deras liv. Jag vill inte ha det så... Jag vill inte vara det 5 hjulet överallt...
Kan ingen bara finnas där för bara 5 minuter å ge mig en kram så jag får känna att jag duger till något jag me`??
Jag orkar inte skriva mer nu, kan knappt för jag ser inget mellan alla dessa tårar... Magen krampar å jag vet inte vad jag ska ta vägen...
Kan inte klumpen i magen bara försvinna å tårarna sluta rinna???
Syrran kom hem igår. Det var kaos igår. jag fixade hennes biljetter, jag hämtade henne efter mycket om å men...
Jag försökte prata me PB innan jag åkte å hämtade syster yster. När jag väl tagit mod till mig så avbröt han mig hela tiden, jag vart så arg. jag sa att det var bäst att jag gick innan jag sa någonting dumt... Han frågade vad det skulle vara... ,men jag pallade inte mer. Jag gick därifrån utan att krama honom, tittade inte ens på honom sa bara hejdå å gick... Jag såg att han inte fattade någonting...
Jag stannade en bit därifrån å skickade ett mess. Förökte att förklara utan att avslöja hur arg å trött jag va, å vad jag egentligen känner. Jag önksar ibland att han inte var så upptagen av att tycka synd om sig själv att han såg att det enda jag behövde var en famn...
Hans armar runt mig en stund så jag fick känna mig liten å trygg... Att jag inte vill lura in honom i något. Jag vet att jag tycker om honom på ett annat sätt än vad jag har gjort tidigare men jag måst bli trygg i mig själv innan jag kan ens tänka tanken på att inleda någonting. Vare sig det e han eller någon annan.
PB han har en del att ta itur me... Han har blivit mycket tryggare i sig själv samtidigt som han har blivit bitter på något vänster... Han visar en underbar sida när han e med sin son men sen e det bara han själv som gäller.. Å så får jag inte glömma jobbet!!
Jag vil inte blanda in mig me någon kille just nu. Jag har inte något att erbjuda... En del av mig älskar CL fortfarande en del försöker bara överleva.
Jag e så trött på att känna klumpen i magen, känna att vad jag än gör så räcker jag inte till... Jag vill känna att någon såg MIG inte bara mitt skal. Jag vill att någon ska priviotera mig inte bara men någon gång... Jag vill oxå känna speciell för någon...
Vad gör jag för fel??
Varför kan jag inte få känna mig hel å levande??
Varför kan inte jag få känna att någon bryr sig om mig??
Varför e det ingen som vill ha mig???
Jag sitter här ensam hemma, vilket e både jobbigt å skönt. Jag satt å chatade me några kompisar å en kille som jag inte har träffat live. Han ville att vi skulle gå ut å ta några drinkar, jag började klä på mig men jag kände hur klumpen i magen bara växte... Jag fick svårt att andas... Å nu forsar tårarna ner för mina kinder å jag vet inte vart jag ska ta vägen....
Jag har ingen jag kan vända mig till...
Alla e så uppe i sina egna liv att de inte har tid att ge mig några minuter....
Det finns inte tid för mig, det e som att jag får plocka upp de små smulorna jag kan ur deras liv. Jag vill inte ha det så... Jag vill inte vara det 5 hjulet överallt...
Kan ingen bara finnas där för bara 5 minuter å ge mig en kram så jag får känna att jag duger till något jag me`??
Jag orkar inte skriva mer nu, kan knappt för jag ser inget mellan alla dessa tårar... Magen krampar å jag vet inte vad jag ska ta vägen...
Kan inte klumpen i magen bara försvinna å tårarna sluta rinna???
Kommentarer
Trackback
