BeeBee

Jag förstår mig inte på er killar ibland...

När ni e onyktra å ensama så hör ni av er å tjatar att jag ska komma å bara sova så att ni slipper vara ensam. När jag säger nej för att jag inte kan blir ni kinkiga...
När det e jag som ringer å inte vill vara ensam då e det helt ok att säga nej! Det e inte så att jag blir kinkig.

Jag fattar inte hur kan man sakna någon om man inte ens vill erkänna att det finns något emellan dem??
Hur kan man säga att man vill ha någon nära när man inte ens kan erkänna att man vill ha någon nära??
Jag fattar inte....

Om ni vill ha något för en natt varför ringa någon som har funnits i ens liv under ett antal år??

Å varför e det 2 på en å samma kväll??

Jag fattar inte å nu börjar jag bli riktigt trött på det.
Vill ni vara mig nära så var det å visa att jag inte bara e något tröstpris!!
För jag e inte något tröstpris!!

Låt mig vara om ni inte har något mer att erbjuda en er bed!

Jag förstår mig inte på er killar...
Ni ser inte vad ni har framför er, eller uppskattar inte vad ni har...
Men jag e ingenting som man kan ha i skymundan.
Inget som man vill dölja för omgivningen...
Inget som man inte behöver priviotera in, jag vill inte bara ha resttiderna.
Jag vill inte känna mig så oduglig längre.
Jag hoppas någonstans att det ska finnas någon som kan uppskatta mig.

Det gör ingen nu...
Men hur ska man kunna respektera mig om jag inte kan respektera mig själv??
Hur ska någon kunna älska mig om jag inte älskar mig själv??
Hur ska någon tycka att jag e underbar å vacker när jag själv tycker att jag e äcklig å hemsk??