Hur ska jag förklara??
Hur ska jag förklara för dem som läser detta??
Hur ska jag förklara hur jag känner mig??
Hur ska jag förklara att jag mår så dåligt att jag inte vet om jag orkar...?
Hur ska jag förklara att detta inte har med någon kille att göra...?
Hur ska jag förklara att den ensamheten som jag känner inte har att göra av att jag e singel? Utan att ensamheten e för att man alltid får möta allt skit ensam. Att man inte har någon som man helt kan lita på. Att man känner sig ensam fast man har så många runt omkring sig...
SH pratade med mig på msnen nyss. Han hade läst min blogg. Jag vet inte hur han hittat den å jag frågade inte heller. Jag försökte förklara hur jag känner mig. Men det e så svårt.
Han kan inte förstå, han förstår till en viss bit men det e mycket som e nästan omöjligt att förklara...
När jag satt där å pratade med honom på msnen så började tårarna att rinna igen... Han sa en massa fina saker men hur ska jag förklara att jag tackar för komplimangen men att jag inte tar till mig dem??
Jag önskar honom all lycka å han har träffat en tjej som verkar vara bra. Jag håller mina tummar allt vad jag kan för jag vill att han ska bli lycklig, inte behöva sakna lycka så som jag.
Klumpen i magen vill ju aldrig ge sig... smärtan som strålar i hela magen å klumpen i halsen finns där från att det att jag vaknar till dess att jag somnar av ren utmattning...
Jag har mött en del männsikor i mitt liv som jag inte kanske uppskattade på rätt sätt. Det e någonting som jag kan ångra väldigt mycket nu. Men det hjälper inte gjort att bli ogjort.
Det enda jag kan göra e att be om ursäkt om jag har sårat någon, för jag har inte menat att göra någon illa.
Jag e livrädd att släppa någon mig nära, för jag e rädd att bli bortstött ...
Jag e livrädd komma någon nära för då börjar han betyda något speciellt för mig...
Jag vet att det e fel att vara rädd men det hjälper inte med att jag har vetenskapen om det...
Jag vet ju inte ens om jag vågar släppa mina vänner nära för jag orkar inte bli mer besviken gång på gång.
E jag ett sånt hot mot alla?? E jag så hemsk??
Hur ska någon kunna lite på mig när jag inte vågar lova någonting till någon längre??
Jag drar mig undan mer å mer...
Det jag behöver e någon som kramade om mig när jag behövde det.. Någon som inte frågar bara anar...
Det e som ordspråket säger:
"Älska mig då jag jag förtjänar det allra minst för då behöver jag det som mest"
Hur ska jag förklara hur jag känner mig??
Hur ska jag förklara att jag mår så dåligt att jag inte vet om jag orkar...?
Hur ska jag förklara att detta inte har med någon kille att göra...?
Hur ska jag förklara att den ensamheten som jag känner inte har att göra av att jag e singel? Utan att ensamheten e för att man alltid får möta allt skit ensam. Att man inte har någon som man helt kan lita på. Att man känner sig ensam fast man har så många runt omkring sig...
SH pratade med mig på msnen nyss. Han hade läst min blogg. Jag vet inte hur han hittat den å jag frågade inte heller. Jag försökte förklara hur jag känner mig. Men det e så svårt.
Han kan inte förstå, han förstår till en viss bit men det e mycket som e nästan omöjligt att förklara...
När jag satt där å pratade med honom på msnen så började tårarna att rinna igen... Han sa en massa fina saker men hur ska jag förklara att jag tackar för komplimangen men att jag inte tar till mig dem??
Jag önskar honom all lycka å han har träffat en tjej som verkar vara bra. Jag håller mina tummar allt vad jag kan för jag vill att han ska bli lycklig, inte behöva sakna lycka så som jag.
Klumpen i magen vill ju aldrig ge sig... smärtan som strålar i hela magen å klumpen i halsen finns där från att det att jag vaknar till dess att jag somnar av ren utmattning...
Jag har mött en del männsikor i mitt liv som jag inte kanske uppskattade på rätt sätt. Det e någonting som jag kan ångra väldigt mycket nu. Men det hjälper inte gjort att bli ogjort.
Det enda jag kan göra e att be om ursäkt om jag har sårat någon, för jag har inte menat att göra någon illa.
Jag e livrädd att släppa någon mig nära, för jag e rädd att bli bortstött ...
Jag e livrädd komma någon nära för då börjar han betyda något speciellt för mig...
Jag vet att det e fel att vara rädd men det hjälper inte med att jag har vetenskapen om det...
Jag vet ju inte ens om jag vågar släppa mina vänner nära för jag orkar inte bli mer besviken gång på gång.
E jag ett sånt hot mot alla?? E jag så hemsk??
Hur ska någon kunna lite på mig när jag inte vågar lova någonting till någon längre??
Jag drar mig undan mer å mer...
Det jag behöver e någon som kramade om mig när jag behövde det.. Någon som inte frågar bara anar...
Det e som ordspråket säger:
"Älska mig då jag jag förtjänar det allra minst för då behöver jag det som mest"
Kommentarer
Trackback
