En del förändras inte så mycket me åren...
Jag var på så dåligt humör igår. Jag vaknade irriterad å sur...
Bet ifrån för minsta lilla, å det värsta e att jag inte kan sätta fingret på varför....
Å det e någonting som retar upp mig ännu mer...
Vad e det för fel på mig??
Jag var me Li till stallet å kollade när hon hade sin maktkamp mellan henne å hästen Lillen. Det var bara skönt att bara titta, komma bort lite...
Bet ifrån för minsta lilla, å det värsta e att jag inte kan sätta fingret på varför....
Å det e någonting som retar upp mig ännu mer...
Vad e det för fel på mig??
Jag var me Li till stallet å kollade när hon hade sin maktkamp mellan henne å hästen Lillen. Det var bara skönt att bara titta, komma bort lite...
Åkte till SE sen, hämtade upp lillesyrran LE när jag åkte.
vi käkade en pizza, som jag fick ont i magen av... Sminkade oss å posade framför kameran... Sen var det iväg till söder. När vi kom dit så sprang vi på CE direkt. Det var han som fyllde år :)
Vi träffade MS och RB som oxå gick i våran klass... Det var kul att se dem.
Men jag hade ingenting att säga dem. Jag kände mig så totalt tom (igen).
Det var flera som sa att de kände igen mig å när de efter enstund pratande me mig å SE säger : nu vet jag!
Så sa de att jag var en av de där busiga tjejerna, cola tjejerna som var tillsammans med äldre killar å tom kunde säga vem... Så de kom ihåg mig men inte SE.
Hon frågade varför ingen kom ihåg henne men det kunde de inte svara på.
Men jag vet....
Inte e det för att hon har ändrat sig så mycket för det har hon inte...
Urs nu känner jag mig elak...
I villket fall som helst så kände jag mig väldigt fort rastlös. Jag kände mig väldig obekväm, jag kände inte att jag hade så mycket att säga någon... De levde sina perfekta liv, jobbade på sina jobb tjänade sina pengar...
Men sen då??
Det var som att det var allt... Det var som att det inte fanns någonting mer...
Jag vet inte men det kändes som jag träffade medelålders människor som gått ut å nu j-ar ska vi supa å ha kul!
Jag hade inte mycket gemensamt med dem när jag gick i skolan å jag har deffenitivt inte mer gemensamt med dem nu... Snarare tvärrt om....
Att känna att jag e fel, det e vad jag gjorde igår.
Jag tittade på SE å hon bara flöt in... Jag undrade vad i h-e jag gjorde där.
E jag så olik alla andra??
E jag en så konstig person??
När jag skulle gå igår var klockan runt midnatt.... Jag ljög å sa att jag skulle upp tidigt. Jag orkade inte förklara... Hur ska jag förklara att jag inte trivdes, att jag inte ville vara kvar för jag kände mig så fel??
Hur ska jag förklara att jag inte e som många av dem??
Jag orkade inte ens försöka ...
Fy jag skäms men jag visste inte vad jag skulle göra...
Kände ju hur kalla kårar gick längs min rygg, jag kände hur paniken kom krypande...
Idag vaknade jag med samma irritation igen, jag vet inte varför men jag känner mig så anti allt.
Jag känner mig så trött...
Det jag kan konstatera det e att en del inte förändras så mycket med åren...
Medans andra så som jag själv har ändrats totalt...
vi käkade en pizza, som jag fick ont i magen av... Sminkade oss å posade framför kameran... Sen var det iväg till söder. När vi kom dit så sprang vi på CE direkt. Det var han som fyllde år :)
Vi träffade MS och RB som oxå gick i våran klass... Det var kul att se dem.
Men jag hade ingenting att säga dem. Jag kände mig så totalt tom (igen).
Det var flera som sa att de kände igen mig å när de efter enstund pratande me mig å SE säger : nu vet jag!
Så sa de att jag var en av de där busiga tjejerna, cola tjejerna som var tillsammans med äldre killar å tom kunde säga vem... Så de kom ihåg mig men inte SE.
Hon frågade varför ingen kom ihåg henne men det kunde de inte svara på.
Men jag vet....
Inte e det för att hon har ändrat sig så mycket för det har hon inte...
Urs nu känner jag mig elak...
I villket fall som helst så kände jag mig väldigt fort rastlös. Jag kände mig väldig obekväm, jag kände inte att jag hade så mycket att säga någon... De levde sina perfekta liv, jobbade på sina jobb tjänade sina pengar...
Men sen då??
Det var som att det var allt... Det var som att det inte fanns någonting mer...
Jag vet inte men det kändes som jag träffade medelålders människor som gått ut å nu j-ar ska vi supa å ha kul!
Jag hade inte mycket gemensamt med dem när jag gick i skolan å jag har deffenitivt inte mer gemensamt med dem nu... Snarare tvärrt om....
Att känna att jag e fel, det e vad jag gjorde igår.
Jag tittade på SE å hon bara flöt in... Jag undrade vad i h-e jag gjorde där.
E jag så olik alla andra??
E jag en så konstig person??
När jag skulle gå igår var klockan runt midnatt.... Jag ljög å sa att jag skulle upp tidigt. Jag orkade inte förklara... Hur ska jag förklara att jag inte trivdes, att jag inte ville vara kvar för jag kände mig så fel??
Hur ska jag förklara att jag inte e som många av dem??
Jag orkade inte ens försöka ...
Fy jag skäms men jag visste inte vad jag skulle göra...
Kände ju hur kalla kårar gick längs min rygg, jag kände hur paniken kom krypande...
Idag vaknade jag med samma irritation igen, jag vet inte varför men jag känner mig så anti allt.
Jag känner mig så trött...
Det jag kan konstatera det e att en del inte förändras så mycket med åren...
Medans andra så som jag själv har ändrats totalt...
Kommentarer
Trackback
