Det känns inte som en lördag...
Jag vet inte men det känns inte som en lördag. Jag e så trött å seg....
Jag var iväg me en gammal klasskompis SE igår. Vi var å såg HM en kompis på Mosebacke där han spelade i en show som heter after work. Helt ok. Jag å SE satt å pratade en del efter showen. Innan vi gick ut å var trevliga mot resten i baren. Träffade en gammal dejt till SE å en vän MA som han spelade teater tillsammans med. SE å A (gamla dejten) tog en taxi hem tidigt å jag stod kvar å pratade me MA.
Det var trevligt att träffa någon som har någonting innanför pannbenet för en gångs skull :)
Det gjorde att jag kände mig avslappnad på ett sätt som jag inte gjort på mycket länge...
Han var stimulerande att prata med å det e någonting som jag har saknat.
Jag skulle ha varit iväg med mina ungdomar men jag valde att stanna hemma. Jag orkade inte. Samt att jag inte kände för att spela det spel som jag vet att jag var/ är tvungen till om jag åkte dit. Jag känner mig så slut efter veckan som varit ändå. Jag känner mig gråt färdig...
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag känner mig just nu...
För jag känner mig så tom.
Det e som att det ekar å jag inte känner någonting...
Det e som att det bara e ett tomt skal som jag inte vet hur jag ska fylla...
Som att jag har blivit urholkad å tömd på det sista...
Jag vet inte hur jag ska känna...
Jag vet inte hur jag ska kunna tänka framåt när morgondagen verkar så långt bort...
Jag kan inte planera någonting för jag vet inte mer än några minuter framåt vad jag vill, orkar...
Jag vill inte känna mig så här längre...
Snälla någon fyll mig med någonting så det slutar att eka...
För detta eko av tomhet känns som det förgör mig.
Ska åka iväg en snabbis å försöka fixa lite mat, lite middag...
Jag borde åka iväg å träffa JF eller Mi som försöker kämpa tillsammans med mig. De finns där å försöker få mig på fötter igen. Det e jag så tacksam över men jag vill bara krypa ner i sängen å dra täcket över huvudet å kanske kanske slipper jag morgondagen...
Jag var iväg me en gammal klasskompis SE igår. Vi var å såg HM en kompis på Mosebacke där han spelade i en show som heter after work. Helt ok. Jag å SE satt å pratade en del efter showen. Innan vi gick ut å var trevliga mot resten i baren. Träffade en gammal dejt till SE å en vän MA som han spelade teater tillsammans med. SE å A (gamla dejten) tog en taxi hem tidigt å jag stod kvar å pratade me MA.
Det var trevligt att träffa någon som har någonting innanför pannbenet för en gångs skull :)
Det gjorde att jag kände mig avslappnad på ett sätt som jag inte gjort på mycket länge...
Han var stimulerande att prata med å det e någonting som jag har saknat.
Jag skulle ha varit iväg med mina ungdomar men jag valde att stanna hemma. Jag orkade inte. Samt att jag inte kände för att spela det spel som jag vet att jag var/ är tvungen till om jag åkte dit. Jag känner mig så slut efter veckan som varit ändå. Jag känner mig gråt färdig...
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag känner mig just nu...
För jag känner mig så tom.
Det e som att det ekar å jag inte känner någonting...
Det e som att det bara e ett tomt skal som jag inte vet hur jag ska fylla...
Som att jag har blivit urholkad å tömd på det sista...
Jag vet inte hur jag ska känna...
Jag vet inte hur jag ska kunna tänka framåt när morgondagen verkar så långt bort...
Jag kan inte planera någonting för jag vet inte mer än några minuter framåt vad jag vill, orkar...
Jag vill inte känna mig så här längre...
Snälla någon fyll mig med någonting så det slutar att eka...
För detta eko av tomhet känns som det förgör mig.
Ska åka iväg en snabbis å försöka fixa lite mat, lite middag...
Jag borde åka iväg å träffa JF eller Mi som försöker kämpa tillsammans med mig. De finns där å försöker få mig på fötter igen. Det e jag så tacksam över men jag vill bara krypa ner i sängen å dra täcket över huvudet å kanske kanske slipper jag morgondagen...
Kommentarer
Postat av: Mi
Vi löser det vännen min! Älskar dig massor och finns där för dig, det vet du.
Trackback
