Ännu en dag...
Ännu en dag som gått...
Hjälp om jag skulle berätta vad jag bedriver mina dagar me så skulle det låta som nästan ingenting. Men jag e helt slut.
C.E min barndomskompis ringde å väckte mig mer eller mindre. Hon ville ha sällskap till IKEA så hon kom å hämtade mig. Vi var där å fixade en massa till hennes jobb. Vi käkade lunch där... haha man får vad man betalar för. När jag kom hem var jag helt slut men dum som jag e så känner jag att jag har en massa jag måste göra saker...
När mammsen kom hem så vart det att åka å leta födelsedagspresent till pappa. Det tog mycket längre tid än vad jag hade tänkt mig... Men han blir nog glad han får en ny TV som han pratat om...
Det var konkret vad som hänt idag...
Nu e jag så trött, trött ända in i själen.
Jag försöker att göra saker för jag hatar att inte göra någonting. Men ändå så känner jag att jag använder det sista av den energin som jag lyckats ladda upp. Så kommer det vara full fart me ungarna hela helgen. Å jag vet att det kommer ta musten ur mig. Det skrämmer mig att jag inte kan säga nej, att jag inte vet om jag kommer att orka. Vad gör jag om jag inte orkar hålla masken??
Vad gör jag om jag inte orkar hålla ihop mig själv??
Mina ungdomar får inte se mig bryta ihop. Snälla låt de inte se det...
De av mina vänner som jag träffar just nu vet hur jag mår. De vet att jag kan rasa. De vet att jag inte orkar...
Men jag kommer inte att kunna säga det...
Kan inte någon förklara varför smärtan å klumpen i magen inte släpper??
Kan inte någon förklara hur jag ska klara av dagen utan att känna alla dessa måsten...
Jag känner mig så tom å fåordig...
Jag e såååå trött....
